En bekant hade lånat min videokamera och kom med den idag vid lunch. I den satt ett band som satt i när han fick den. Jag var dum nog att kolla vad det var på bandet och kom rakt in i en scen där jag och Fröken G satt bredvid varandra och såg lyckliga ut på en strand i Grekland. Vi var verkligen lyckliga också. Det brast för mig och jag for ner i djupet som om det var ett gruvschakt. Blev verkligen oerhört ledsen. Det var ju meningen att vi skulle fortsätta vara lyckliga och vara tillsammans. Det var meningen att det skulle bli vi två. Eller var det egentligen meningen. Vi kanske bara skulle få den korta tiden tillsammans som vi fick. Det finns en mening med allt. Frågan är om vi någonsin kan förstå meningen. Jag får nöja mig med den korta tiden och bevara minnet om jag kan.
Vi hade barnkalas på eftermiddagen och det var jättelyckat. 10 barn och en ljudnivå som var rätt hög..... Lekar och tävlingar. Vi körde bågskytte i vardagsrummet och hade ställt upp tre ölburkar i kakelugnen som man skulle träffa. Den minsta blygaste lilla tjejen vann så det small om det och hon växte en halvmeter på detta.
När barnkalaset var slut hade känslorna lagt sig en del, men jag saknar henne oerhört mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det slog mig, när jag läste ditt inlägg, att det du upplever är precis samma sorgearbete som någon går igenom efter att någon man älskar har dött.
Egentligen har den person som du såg i G dött för dig, eftersom du inser att ert förhållande inte kan fungera. Du saknar henne som du vile att hon skulle vara, som hon var när hon var bra.
Du måste nog räkna med att det får ta sin tid.
Sant!Hon är som död för mig, men hon var aldrig "bra" under vår tid tillsammans. Riktigt illa däran,men hon dolde det genom att hypertänka. Jag saknar det jag trodde fanns under ytan, som man skulle kunna ta tag i och älska!
Skicka en kommentar